kapitulera - timbuktu, susanne sundfor



igår var det min tur. helt stört. vuxen liksom? jag? nä.
sjukt go dag. inte vädret. det sög. jävligt trevligt hade jag på mottagningen med. åh. det gick för fett snabbt. när kvällen började smyga sig på kom två älskade brudar. så fort jag såg dem började jag lipa. kunde inte kolla på dem utan att tårarna började spruta. bärsen? jag vet inte. tänk om det går 4 månader och sen kommer vi kanske inte ses mer. orkar ju inte tänka. för osoft.
nu ska jag sova. 3 timmar sömn inatt. det var med rätt osoft men sjukt kul.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0